I'll never let you go, if you promise not to fade away

09:22
Jag sitter i min säng, jag har alldeles för mycket tankar för att somna om. Huset jag sitter i är tyst, det ända jag hör är tunga andetag av en kär vän, som ligger och sover på en madrass snett under mig. Hon är fin. Jag känner att jag vill väcka henne, men jag gör det inte ändå.
Jag är trött. Sömnen slog mig klockan tre inatt, alla i huset sov, så jag var själv vaken. Fast, egentligen var jag inte själv. Den där fina människan som jag tycker så mycket om, höll mig sällskap på sms. Nästan läskigt fina sms, som jag inte vet om jag vågar tro eller hoppas på. Men det vill jag ju.

"Du: Jag tror jag tycker om dig, på riktigt.
Jag: Tror du?
Du: Ja, jag är ganska säker."

10:22
"All den här tiden som jag vilat och velat, vilat och väntat och kastat bort. Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott"
För några månader sedan satt jag och funderade på den där texten. Jag hoppades på någonting bra. Jag hatade den nästan lite, för jag trodde inte på den, alls.
Nu, älskar jag den där texten.