I'll never let you go, if you promise not to fade away

De konstiga och otäcka tankarna blev allt värre igår kväll.
Jag bröt ihop lite när jag läste den där, texten.. igen. Jag förstår inte, jag gör faktiskt inte det. Fast det kanske jag gör, lite grann. Det är nog för att du skrev någonting om mig, att du tänkte på mig, som gör att jag inte kan få ut det. Det hände ju aldrig innan det här.
Och för att göra det ännu värre så lät jag det gå ut över en annan person. Förlåt för det, jag ska försöka hålla mina små raserier för mig själv, eh.

Personen fick mig tillslut att bli lite gladare, och på andra tankar. Jag börjar ju alltid le och blir glad när han skriver såna där, små söta sms till mig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt just nu, faktiskt. Äsch, jag förvirrar bara mig själv.
Jag tycker om dig, helt enkelt.

(You're in my mind all of the time, I know that's not enough. Well if the sky can crack, there must be some way back)