Vad är det som tvingar dig att tvinga mig att stanna kvar?
Hej!
Idag har det varit en bra dag. Jag har känt mig glad, lycklig, löjlig, och LOCKIG! ..jag blev till och med kallad Guldlock vid några tillfällen, haha. Det tyckte jag var lite små kul. Men hey, man måste ju variera sig!
Efter skolan gick jag och Linus till konsum, för att träffa Martina. Och där väntade vi ett tag, och ett tag till.. och ett tag till. Jag vet inte hur länge vi stod där? Öh.. I alla fall, när hon väl dök upp hade hon med sig Andrea också! Det var trevligt, att träffa nya människor.
Vi stod och pratade en stund, sedan gick vi ut för att försöka ställa i ordning ett bord, eftersom de skulle sälja kakor och såntdär! Och det gick ju... som det gick. Bordet var dumt, trasigt och gammalt. Det såg nästan ut att vara omöjligt att få upp det! Anyhow, sen stod vi där, och försökte kalla på lite kunder. Vilket gick åt helvete. Jag tror att Linus var deras första kund, och han betalde inte ens, haha!
Några ögonblick senare upptäckte jag att jag hade ett missat samtal, av en person. Det fick min puls att öka en aning. OCH DÅ, tog Martina min mobil och ringde upp. Och jag blev rädd. Men, vi stod och pratade en liten stund i den kalla mobiltelefonen och det kändes inte så märkvärdigt, hoho. Jag hatar att jag blir så rädd för ingenting, ibland.
Men öh, jag gjorde samma sak mot Martina senare... HEHE. Jag är så snäll.
Efter allt "prat" återgick vi till säljandet. Eller, jag stod mest berdvid och kollade på... C:
Timmarna gick.. Elias, vår konkurent från bordet mittemot, kom och hälsade på ibland också. Vi sprang in på Ica och Konsum för att värma oss, dock inte Martina, stackarn!
Tillslut, hände ett mirakel. Det gick förbi en man, världens bästa man. Vi små ropade lite efter honom "Kom och köp så att vi får komma in i värmen", han vände sig om och såg på oss, gick långsamt fram, och fråga vad Blåbärsrutorna kostade. "Tio kronor" svarade Martina. "Vad kostar allt på hela bordet då?" svarade mannen, världens bästa man. Det blev tyst.. "150 kronor? Blir det bra?" Frågade mannen, "Jo, visst!" sa vi och dog lite. Han letade fram 140 kronor i sin plånbok och frågade om det var okej, och vi gick med på det. Det var över. Slut.
...Okej, det går inte att vara seriöst längre, åh! Vi blev rätt lyckliga då, okej?!
Jag, Elias och Linus åkte hem någon timme efter det. Det är rätt kul att vi tre bor så nära varann!
Nu vet jag inte om jag orkar skriva mera. Jay vann idol föresten, och alla, precis alla skriver om det på Facebook.
Nu ska jag sitta och göra någonting annat. Farväl.
Idag har det varit en bra dag. Jag har känt mig glad, lycklig, löjlig, och LOCKIG! ..jag blev till och med kallad Guldlock vid några tillfällen, haha. Det tyckte jag var lite små kul. Men hey, man måste ju variera sig!
Efter skolan gick jag och Linus till konsum, för att träffa Martina. Och där väntade vi ett tag, och ett tag till.. och ett tag till. Jag vet inte hur länge vi stod där? Öh.. I alla fall, när hon väl dök upp hade hon med sig Andrea också! Det var trevligt, att träffa nya människor.
Vi stod och pratade en stund, sedan gick vi ut för att försöka ställa i ordning ett bord, eftersom de skulle sälja kakor och såntdär! Och det gick ju... som det gick. Bordet var dumt, trasigt och gammalt. Det såg nästan ut att vara omöjligt att få upp det! Anyhow, sen stod vi där, och försökte kalla på lite kunder. Vilket gick åt helvete. Jag tror att Linus var deras första kund, och han betalde inte ens, haha!
Några ögonblick senare upptäckte jag att jag hade ett missat samtal, av en person. Det fick min puls att öka en aning. OCH DÅ, tog Martina min mobil och ringde upp. Och jag blev rädd. Men, vi stod och pratade en liten stund i den kalla mobiltelefonen och det kändes inte så märkvärdigt, hoho. Jag hatar att jag blir så rädd för ingenting, ibland.
Men öh, jag gjorde samma sak mot Martina senare... HEHE. Jag är så snäll.
Efter allt "prat" återgick vi till säljandet. Eller, jag stod mest berdvid och kollade på... C:
Timmarna gick.. Elias, vår konkurent från bordet mittemot, kom och hälsade på ibland också. Vi sprang in på Ica och Konsum för att värma oss, dock inte Martina, stackarn!
Tillslut, hände ett mirakel. Det gick förbi en man, världens bästa man. Vi små ropade lite efter honom "Kom och köp så att vi får komma in i värmen", han vände sig om och såg på oss, gick långsamt fram, och fråga vad Blåbärsrutorna kostade. "Tio kronor" svarade Martina. "Vad kostar allt på hela bordet då?" svarade mannen, världens bästa man. Det blev tyst.. "150 kronor? Blir det bra?" Frågade mannen, "Jo, visst!" sa vi och dog lite. Han letade fram 140 kronor i sin plånbok och frågade om det var okej, och vi gick med på det. Det var över. Slut.
...Okej, det går inte att vara seriöst längre, åh! Vi blev rätt lyckliga då, okej?!
Jag, Elias och Linus åkte hem någon timme efter det. Det är rätt kul att vi tre bor så nära varann!
Nu vet jag inte om jag orkar skriva mera. Jay vann idol föresten, och alla, precis alla skriver om det på Facebook.
Nu ska jag sitta och göra någonting annat. Farväl.
Kommentarer
Trackback
