Sömnen kommer som en vän. En mjuk, varm hand i tystnaden.
(Så otäckt långt var jag beredd att gå i Din närhet. Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta. Jag ser mig aldrig om.)
Sméstans tegelarmar sträcks mot molnen, där charterplan möts. De viskar, hålen i himlen ska blir vår död. Men ingen är där när vi vänder oss om. Jag undviker så skickligt ämnen som leder någonstans.
Inser hur självisk jag kan vara ibland, med det är sant. Jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig.
Sméstans tegelarmar sträcks mot molnen, där charterplan möts. De viskar, hålen i himlen ska blir vår död. Men ingen är där när vi vänder oss om. Jag undviker så skickligt ämnen som leder någonstans.
Inser hur självisk jag kan vara ibland, med det är sant. Jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig.
Kommentarer
Trackback
